Klient berättelser

Magont
Jag har känt Affe sedan 80-talet & när han utbildade sig till massör har han sedan dess hjälpt mig ett stort antal gånger med mycket gott resultat! Affe är väldigt seriös & dedikerad som person och en mycket god lyssnare som snart inser var och hur behandlingen skall initieras eller fortsätta. Jag gick till Affe för att få massage för min ländrygg vid ett tillfälle för ca 3 år sedan då han efter behandlingen ställde mig några personliga frågor kring ett relationsproblem inom familjen. Mitt problem bestod av att jag fick ont i magen då samtal fördes kring denna familjemedlem i princip varje gång. När han lyssnat en stund sade han att - det där kan jag nog behandla dig för med kinesiologi. Efter 1 avslutad behandling har jag sedan dess inte fått tillbaka denna olustkänsla, inte ens då vi träffas och umgås, vilket tidigare varit svårt och plågsamt p.g.a. detta. Stort tack Affe du är suverän!
Anders, Uppsala

Min Allergi
Redan när jag föddes så konstaterades att jag hade eksem och en trolig allergi. Mycket riktigt fick jag allergiska symtom av både pälsdjur, frukt och grönsaker, nötter samt pollen innan jag fyllt tre.
Våren 2007 fick jag kontakt med Alf på kinesiologikliniken i Uppsala. Efter min första behandling kunde jag
klara al-, hassel-, alm- och säljsäsongen på endast en antihistamintablett om dagen. Inga cortisonsprutor,
sprayer eller droppar behövdes. När jag efter en vecka fått min andra behandling var symtomen i stort sett
borta. Jag har nu, för första gången sedan 2-3 års ålder, klarat en lövsprickning utan medicin och jag är helt
säker på att jag kommer att klara timotej och gråbo lika bra.
Anna Nygren, gymnasielärare


Nya sätt att se på livet!
Jag skadades svårt i en trafikolycka -94, men vägrade inse att jag fått bestående men av det, så jag körde bara på, utan att lyssna på min kropps signaler att jag skulle börja ta det lugnare. I och med att jag började få kinesiologiska behandlingar fick jag ett nytt förhållningssätt till min kropp och jag har i allt större utsträckning
börjat leva efter min förmåga!
Madeleine, 27 år


Min astma
Jag har sedan jag var 12 år haft ”svår” astma. Hostat och haft trubbel med luftvägarna jämnt och ständigt. Problemen har blivit värre under pollensäsong, och vid förkylningar, när jag träffade pälsdjur, rökare, parfymer,
tja det mesta.  Jag har varit rejält medicinerad med cortison, både inhalatorer och i tablettform dagligen.
Av en slump träffade jag Affe förra sommaren och sökte sen upp honom för behandling. ( Jag var mkt skeptisk till att det skulle kunna hjälpa, då jag länge litat på mina läkare och trott att astma är något man måste medicinera.) Efter bara ett par behandlingar så märkte jag stor skillnad. Jag kände då att jag ville minska mina mediciner
för att se hur jag skulle må. Strax därefter slutade jag inhalera helt.

Har nu inte använt några mediciner alls på 10 månader. Jag har aldrig mått så här bra! Jag orkar promenera, springa och leka med barnen utan några som helst problem. Jag känner mig stark både fysiskt och mentalt.
Har haft 2 förkylningar under den här tiden och jag kände mig knappt sjuk
(I vanliga fall brukar det ta flera veckor att repa mig efteråt).

Har även haft problem med ischiasnerven i kläm sedan jag var gravid för drygt 6 år sedan. Det har värkt och varit besvärligt till och från. Min läkare sa att det är något man får lära sig att leva med. Och det gjorde jag tills Affe hjälpte mig även där. En enda, dock  smärtsam behandling och sedan har besvären varit väck. Det var det värt!
Jag är så glad över att jag tog chansen till att förändra och förbättra mitt liv!
Weronica, 35 år



Hjälp i sista sekunden!
Jag älskade mitt jobb, tills den dagen då allt bara blev svart, hopplöst och meningslöst.

Sommaren 2007
Jag sitter och gör dem sista arbetsuppgifterna inför semestern, det är så stressigt att jag inte längre har
tid att gå och fika med mina arbetskamrater, lunch är inte att tänka på, jag har till och med börjat gå in
bakvägen på jobbet så jag inte blir hindrad i mitt arbete. Jag sitter och tänker tillbaka på hur det var för
2 år sedan, jag hann med allt jag gjorde och gav mig in i, hade full kontroll på situationer som uppstod
i mitt dagliga arbete, mitt privatliv var stabilt med två underbara söner och fru som gjorde det behagligt
i livet och sist men inte minst, jag trivdes med min omvärld.

Nu är det inte så längre, resurserna i form av medarbetare saknas, alla är mer eller mindre irriterade,
pressen på arbetsteamet bara ökar. Jag känner att semester inte skulle vara så dumt, men har börjat
tycka på sista tiden att all ledighet mitt i veckorna och storhelger bara inskränker på min arbetstid,
jag hinner ju inte med det jag ska göra! Hur ska jag hinna med när det inte ens blir en full
arbetsvecka att jobba?

Jag kommer hem efter att jobbat över som vanligt och börjar packa båten. Aah! Tänk, 4 veckor i skärgården! Härligt!
Jag kommer hem efter att ha sprungit benen av mig på bryggan, sätter mig framför datorn, kollar
om jag har fått någon e-post, jag känner att det snurrar i huvudet, allt är som en dröm. Benen och
armarna värker, jag känner att jag är rejält uppe i varv. Jag blir sittande en bra stund framför datorn
innan jag känner att man borde faktiskt gå att lägga sig, jag tittar till på klockan, 03:42 visar den.
Jag brukar ju lägga mig i denna tid så jag går och lägger mig.

Nästa morgon så har jag så ont i kroppen att jag tror att jag har fått influensa eller någon annan sjukdom,
det snurrar i huvudet, jag har svårt att koncentrera mig, svårt att fokusera på vad familjen pratar om vid frukostbordet. Hela denna dag känns det jobbigt men packar klart båten och gör alla förberedelser
klara så att vi kan komma iväg på den efterlängtade semestern.
Natten var lika lång som alla nätter hade varit den senaste tiden, jag vaknade följande morgon
med huvudvärk. Jag gick ner i för trappan, i köket stod min fru och gjorde ordning frukost.

Jag tittade in mot henne och sa: -gomorron! Tittade en stund till på henne och brast sen i gråt.
Jag visste inte varför jag grät för, men allt kändes hopplöst och deprimerande, jag grät länge, gjorde
allt för att inte barnen skulle se att jag var ledsen för något, jag var rädd för att inte kunna förklara
detta för dem.

De kommande veckorna blev lyckade efter omständigheter som inte hör denna berättelse till.
Tillbaka på jobbet, måndag efter semestern brukar kännas tung och jobbig, svårt att komma igång
igen efter en lång ledighet.
Men denna måndag var annorlunda, efter lunch så kändes det inte att jag hade varit ledig.
Allt jobb som jag hade gjort innan jag gick på semester var förgäves, mina kollegor hade haft
mycket att göra så dem hade missat att göra en del jobb som jag hade blivit lovad.
Efter att suttit i telefon i en timme med kunden som inte hade fått sina beställda varor och fått
denna blivit på bättre humör så började det att snurra i huvudet igen.

Denna känsla hade jag kvar hela veckan till det blev lördag då jag ramlade ihop i vardagsrummet
framför teven. Jag trodde först att jag hade fått någon infarkt eller något men det kändes
inget i bröstet eller i kroppen.
Jag sa till min fru att jag nog måste kolla det här imorgon, gå till husläkaren var ett måste kände jag.
Nästa morgon så var jag hos husläkaren och han sa snart att detta var nog ”utmattningssyndrom”
och att jag borde vara sjukskriven en länge tid för detta kan sluta illa annars.
”Utmattningssyndrom?” Har jag gått in i väggen i alla fall? Jag började tänka efter, nu
hade jag plötsligt tid känna efter hur jag mådde, det kändes som jag hade åkt 20km på skidor, jag var
helt slut i armarna, värk i leder och rygg, jag ville bara hem och sova eller i alla fall lägga mig ner.

Hösten 2007
Jag fick kontakt med Alf på Uppsala Kinesiologiklinik ganska snabbt efter detta, behandlingen påbörjades
och redan efter första gången så märkte jag att det gav resultat.
Efter ett antal behandlingar och verktyg jag hade fått med mig så började jag komma ner i varv igen,
kunde sova lite bättre, gjorde framsteg hela tiden.
Utmattningssyndromet har fyra olika faser enligt Ceos som jag gick till för att kolla upp de fysiska delarna av kroppen, att dem inte hade tagit skada av stressen, en av faserna är att när man har kommit ner i
varv och börjar återhämta igen, detta kan leda till depression, självmordslängtan och panikångest bl.a.

 Allt detta kom över mig som en storm på hösten, denna fas var den jobbigaste, så behandlingen blev
intensivare och jag kände att jag fick otroligt stöd genom denna fas, hade det inte varit för det Alf gjorde
in denna svåra stund hade jag nog inte varit vid liv vid det har laget så nära var det.

Vid årsskiftet började det att vända rejält, jag kände mig stark igen, arg för det som hade hänt mig,
fick tillbaka livsgnistan igen.
Jag gjorde i Mars 2008 återbesök hos Ceos, jag fick träffa en psykolog och berättade hur jag mådde.
Hon var imponerad av att det hade gått så fort att komma tillbaks och att jag hade gjort såna framsteg
så att jag börjat jobba på 75 %, kan sova normalt igen, kan stressa upp men ändå komma ner i varv
med hjälp av verktyg som Alf har gett mig.

Idag ser jag på mig själv och min omgivning på ett helt annat sätt än förut, denna fas i livet var det
jobbigaste och svåraste jag har råkat ut för men jag börjar se den mer och mer som en erfarenhet och
att man skall aldrig säga att:
Gå in i väggen händer inte mig, jag är inte en sån typ av människa!

Tack för livet, Alf!

Håkan, 40 år, konsult



Jag kan gå igen!
För cirka tre år sedan (2004) gick jag igenom en operation i ljumsken (abscess i iliopsoas-muskeln).
Återhämtningen avbröts efter ca ett halvt år då jag återfick smärtorna i ljumsken. Återbesök hos läkare/ortoped gav vid handen att det inte var ljumsken, utan att en höftartros hade tillkommit. Jag blev rekommenderad smärtstillande (Voltaren upp till tre/dag), kryckor, mjuka skor, stående arbetsbord och att så småningom
en protes skulle inopereras i höften. Avslutande råd från läkare/ortoped var; lär dig leva med smärtan!!??

På rekommendation av min kollega, Anna, fick jag kontakt med Affe på Uppsala kinesiologiklinik, som efter en behandling såg till att jag kunde gå betydligt lättare och att jag blev smärtfri i ljumsken.
Affe konstaterade att den gamla skadan i iliopsoas-muskeln var en del av orsaken till att min smärta hade återkommit.
Gunnar, grafiker/lärare